Simon Saanum

Äventyret tar aldrig slut

I onsdags gick jag upp som vanligt och sprang dom 12 kilometrarna i bergen tillsammans med dom andra. Vi käkade, packade och åkte sedan till Bangkok för invägningen. Vi åkte till hotellet där vi skulle bo de kommande två nätterna..
Invägningen som det visade sig senare också var presskonferens låg nära hotellet och jag och Laem (en av tränarna) gick dit medans Bunung och Boyka sprang dit med svettdräkt för att droppa de sista hektona.. 

Väl där blev det frågetecken och tillslut visade det sig att Boyka inte hade någon bokad match.. Gissa om han blev besviken. Killen/gubben som vi haft kontakt med, som sagt sig kunna ordna gratis gym och mycket billigt boende kunde inte ordna något billigare än vad vi själva skulle kunnat utan hans hjälp. Anledningen att han skulle hjälpa oss var att Boyka skulle gå match på kungens födelsedag (som är den 5e och inte den 4e som jag skrev i förra inlägget) och den här killen skulle styra allt. Han verkar vara någon form av samordnare, promotor eller nått till detta evenemang.. Hur som helst sa han senast dagen innan att matchen blir av och det var inga frågetecken, han pratade med en av våra tränare dessutom. 
Jag förstår fortfarande inte vad som hände och jag kan bara känna att det är tragiskt..
Presskonferansen/invägning 

Väl den 4e när matcherna var igång så började det regna och galan fick avbrytas för att vänta ut regnet. 
Och hur man kan arrangera en thaiboxningsgala i slutet av regnperioden, utomhus, utan tak över ringen är för mig farsinerande.. 
Men regnet avtog och matcherna kunde starta igen, men ringen var fruktansvärt hal och många halkade. 
Galan var sent på kvällen redan innan regnet försent den sista halvan av den och klockan hann att bli 03.15 innan Bunung kunde gå upp i ringen. 
Efter 5 ronder krig och nästan ha knockat sin motståndare så vann han ett W.P.M.F bälte. 

Förkortningen W.P.M.F står för World Professional MuayThai Federation och är någon sorts rakingsystem grundat i Thailand. Vi kom tillbaka till hotellet strax innan 5 och jag åkte direkt till flygplatsen och åkte till Hat Yai 07.45. Dom andra åkte till Kems hus och sov och åkte sedan tillbaka till Khao Yai Thiang (Kems gym uppe i bergen). Igår (5e) så ordnade kem en match åt Boyka och han fick äntligen slåss.. Han vann på knock i 1a. Tyvärr kunde jag inte närvara men det kändes skönt att han trots allt som hänt fick gå match. 

När jag kom till flygplatsen i Hat Yai så skulle ja förlänga mitt visa. Dom sa att jag skulle hå till immigration och vänta tills dom öppnar kl 10.45. När dom väl öppnar så säger dom att jag ska åka till polisstationen och immigration inne i staden där jag kan förlänga visa. Så efter bara ett par timmar sömn(1 timme flyg och knappt en timme flygplatsen) Känner jag mig lagom munter med detta besked. 
Jag möter upp Mien och hans familj och vi åker och äter lite och sedan till immigration inne i stan. Jaha då är det ju stängt pga av att det är kungens födelsedag och öppnar inte förens på måndag. Där sprack min plan att följa med Mien och hans elever till norra Thailand för tävlingar.. 

Så jag är kvar i Hat Yai hos Miens fru och döttrar och det känns gött.  
Den nya planen är att åka till Malaysia och kolla läget. Kanske någon ö men troligtvis Kuala Lumpur.. 
Ja det var de senaste dagarnas äventyr och jag tror det är nyttigt för mig att ingenting blir som man tänkt sig. Jag tycker ju annars att det är jävligt gött med rutin och att veta hur saker och ting ska bli. 

På bilden ovan: jag och  svenske Tobias Alexsandersson som tyvärr förlorade härom natten.. 
Bilden ovan: jag och Nueng, en av Miens elever och en av de första som jag tränat ihop med i Thailand. Mötte upp honom igår kväll och hängde lite

Jag sov länge och samlade över tio timmars sömn inatt. Låg och drog mig länge och sprang en sväng pluss lite bodyweight träning och gjorde sedan en omelett. Skönt ! Good life :)

Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: